Ridå

Jag gjorde misstaget att kolla på svenska fotbollslandslaget för säkert 1000:e gången. Det är det tråkigaste jag vet. Man kollar inte på landslaget för att det är roligt utan för att det är en plikt. Det är som att tvingas gå upp 04:30 sex dagar i veckan för ett femtontimmarspass i någon gruva där man egentligen inte gräver efter något, men likväl vet om att man kommer dö i förtid.

Ett land med humor

Det här är Mocambiques flagga. Vem det nu var som ritade den första gången fötjänar applåder.Kolla gärna in boken t.ex. och betänk att över 50 procent av befolkningen över 15 år är analfabeter.Att ett land, som fram till 1992 varit svårt plågat av inbördeskrig, väljer att sättaen k-pist på sin flagga kan också ses som en liten nagel i ögat på sin befolkning.

Bob Dylan - Not Dark Yet

Bob dylan var 56 år gammal när han skrev sin bästa låt. Låten heter Not Dark Yet och finns med Time Out Of Mind. Det här är sista versen:


I was born here and I'll die here against my will
I know it looks like I'm moving, but I'm standing still
Every nerve in my body is so vacant and numb
I can't even remember what it was I came here to get away from
Don't even hear a murmur of a prayer
It's not dark yet, but it's getting there.


Det finns massa människor i min omgivning som jag skulle kunna applicera dom här raderna på. Det här gäller förstås inte mig själv - jag reser ju med min blogg, och det är ju nästan, nästan, nästan som att göra nåt på riktigt.

Resmål #2

Efter det att Join Our Club har besökt Ryssland bär det av till södra Italien. I den södra delen av Italien är temperamentet något hetsigare, fotbollen än större, cappuccinon lite mindre, vädret lite varmare och städerna än mer pitoreska.

Målet för resan blir Palermo som ligger på Sicilien. Palermo har 720 000 invånare och styrdes förr med järnhand av den italienska maffian. Maffian lade även sina blöta, smutsiga fingrar i stadens bästa fotbollsklubb som har europas bästa färgkombination; rosa och svart.

Ah, det är något särskilt med ställen där man vet att man för bara ett tiotal år sen inte kunde gå på vissa ställen utan att riskera att få ett skott i bakhuvudet.

From Russia with love

Bob Hund - Sedel eller tyg

Idag är det tio år sedan jag sist var blyg
Stirrade hemlighetsfullt på dig i smyg
När jag ser vad jag blivit:
Välinformerad,polerad, len och dryg
Ser jag att kindens rodnad ej kan döljas bakom sedel eller tyg

JoinOurClub turistar

En dag när solen skiner som bäst kommer jag åka till Ryssland. Jag menar, kolla in kyrkan! Det där är Vasilijkatedralen och den står på Röda Torget i Moskva. Den upprättades på order av Ivan den förskräcklige (sug på det smeknamnet) och rykten säger att arkitekten fick sina ögon utstuckna efter att den blivt klar. Man kan, med den här bakrundsfaktan i åtanke, misstänka att Ivan inte blev helt nöjd.

The Magnetic Fields - I'm sorry I love you

A single rose in your garden dwells
Like any rose it's not itself
It is my love in your garden grows
but let's pretend it's just a rose
Well I'm sorry that I love you
It's a phase I'm going through
There is nothing that I can do
and I'm sorry that I love you..

Do not listen to my song

Don't remember it, don't sing along

Let's pretend it's a work of art

Let's pretend it's not my heart...

The rose will fade when summer's gone

The song will fade and I'll be gone

because my heart is dying too

and it's all the same to you...

Bättre och bättre

Jag blir så oerhört glad när jag ser den nya säsongen av South Park, programmet som bara blir bättre och bättre. Allt för många avfärdade det efter dom första säsongerna där ungarna bara svor och där det inte var speciellt mycket handling, utan mer bara svordomar för svordomarnas skull. Numera skrattar jag ihjäl mig varenda gång. Deras sätt att använda värsta biomusiken till egentligen rätt vardagliga grejer och deras sätt att visa ungar som både dumma, smarta och onda är lysande. Sen att dom inte backar för att visa hur dumma politiker tror att människor är, samtidigt som dom kan visa hur dumma människor faktiskt är, höjer förstås ytterligare. Dom backar liksom inte för något.

Säsong elva, som går i USA nu, har efter två avsnitt visat sig vara suveränt. I det första avsnittet fick Stans pappa Randy vara med i TV, på något slags Ordjakten, och fick följande bokstäver: N_GGERS. Han skulle fylla i den tomma raden med en bokstav och frågan löd: People who annoy you. Randy svarade niggers. Svaret skulle naturligtvis ha varit Naggers och hädanefter kallas Randy för Nigger-Guy.

Det andra avsnittet är vigt åt Cartman, som har bjudit över sin vän Butters på sleepovers i några veckor. Cartman har då ägnat sig åt att göra roliga grejer med Butters och sedan ta kort på det. På en bild har Cartman t.ex. lagt en bajskorv i Butters mun. På det sista fotot har Cartman, enligt sig själv, gjort det roligaste ever. Han har nämligen lagt sin penis i Butters mun. Det hela pajas en aning för den trångsynte Cartman då han får reda på att det sista fotot inte var lika mycket roligt som det var gay. Efter det här följer en rad händelser. Bland annat när Cartman ska göra det hela okej genom att ta en bild där Cartman ska stoppa Butters penis i sin mun utan att Butters vet om det. Det skulle tydligen göra det hela mindre gay.

Tänk om South Park vore svenskt. Saker jag skulle vilja se vansinniga avsnitt om vore t.ex.: Lars Leijonborg, Nyamko Sabuni, Robert Aschberg, Hasse Aro, Helena Bergström, makarna Reinfeldt, Hey Baberiba, Måns Möller, Agneta Sjödin, Jan Björklund, PM Nilsson, Ronnie Sandahl, EMO, Täby kommun, Karlstadsbuss, Time Out, Buskis och lärarutbildningen.

Det där var bara några förslag. Ni vet hur det känns när man har haft så ont i magen att man inte vet vad man ska ta sig till och sedan går det över, bara så där. Man ligger i soffan och lyser, med vetskapen om att något ont har försvunnit ur kroppen. Så känns det nu.

reklam

http://postsecret.blogspot.com/
Den första blogg jag började läsa var PostSecret. Det är ett konstprojekt där människor från hela världen skickar in sina egengjorda vykort som dom skrivit ner en hemlis på. Ofta är det väldigt hemska saker och jag vet inte varför, men det allt som allt blir det väldigt fint. Det ger en ganska behaglig känsla i kroppen att det faktiskt finns sidor som denna.
Som den voyeur jag är så är det här förstås en alldeles lovely sida.

En sån här sida skulle nog väldigt lätt kunna dra till sig alla världens mobbade och ensamma tonåringar, som det förstås är synd om, men den här sidan har inte gjort det. Den drar tydligen till sig människor i alla åldrar och med varierade hemlisar.

symbolism

Jag lovade en kompanjon att ta fram en bild som skulle symbolisera min musiksmak. Tyvärr kom jag på att jag är satans splittrad och att min musiksmak spretar åt alla möjliga håll.

Med det här i åtanke valde jag Marc Chagalls La Baie Des Anges (Mourlot #286), för jag fattar fan ingenting när jag ser på den.

Note to self

• jag ska aldrig, aldrig, aldrig, aldrig vara kaxig inför ett tandläkarbesök
• jag ska aldrig, aldrig, aldrig, aldrig mer dra ut en visdomstand
  

Jag läste i Andreas blogg ett urdrag ur någonting, förmodligen en dikt, där första raden sa att Sverige inte var något poesiland. Det är det säkert inte heller. Vad vet jag liksom? Men när man är förkyld och jävlig måste man ju sysselsätta sig med något, och jag såg det här som en möjlighet att få strö ett bra utdrag ur en av mina favvodikter runt mig. Så, here it goes.

Guds Topplista av Mattias Alkberg är den sista dikten i diktsamlingen Göta Kanal. Jag läser Göta Kanal som en uppgörelse med allt det här som är det orättvisa och otillräckliga livet. Det handlar om barn som dör, om att tro på en Gud som inte verkar vilja ha människorna, om familjer och ännu mer om barn. Guds Topplista är en slags försoning, en avslutning och kanske också en framtida programförklaring. Så här går i alla diktens två sista strofer:

En människa kliver in i ett rum och allt är bra.
Det kommer en till och genast uppstår en hierarki. Den ene har mer, kan mer, vet mer.
Eller tvärtom. Och det är det människors värde består i.
Det borde inte vara så men inget jag sett eller hört tyder på något annat.

Men jag önskar.
Jag vill att du ska veta. Det är inget personligt.
Det är bara så. Jag tycker inte illa om enskilda. Jag tycker illa om sakernas tillstånd.
Ändå, för att fortsätta, för att orka fortsätta, måste följande gälla:
Alla är värda lika mycket. På Guds topplista är vi alla nummer ett. En dag blir vi sams.
Du och jag och alla.

Att slå in en öppen dörr

Rubriken tycks ju vara temat för Join Our Clubs 13:e Mars, så jag kan ju lika gärna fortsätta på samma spår.

Nä, The Ark skänker inget alibi till Eurovision Song Contest. Jag kan ge dom att dom är rätt mycket bättre på en scen än Jan Johansen dock.

Kolla istället in dessa två underbarara sånger som tidigare varit med i tävlingen:

France Gall - "Poupée de Cire, Poupée de Son" http://www.youtube.com/watch?v=8OHJEm2IwLw

Françoise Hardy - Tous les garçons et les filles
http://www.youtube.com/watch?v=vc4sL3wsYSY&mode=related&search=

Nu ska jag lyssna igen och smälta ihop en liten stund.

JoinOurClub Listar: Två livsviktiga såpahändelser

Pappans hjärtattack

Inträffar i direkt samband med en fejd denne har haft under en längre tid med endera sin son eller dotter. Hjärtattacken kommer när det numera vuxna barnet bett fadern att backa off lite grann. Släppa lite på tyglarna. Clashen mellan numera vuxet barn och pappan inträffar då det numera vuxna barnet träffat någon som fadern inte gillar. Fadern har nämligen haft en beef med denna tidigare, alternativt även under tiden det numera vuxna barnet och den nya partnern umgåtts. I själva konfrontations/hjärtattacksscenen sväljer pappan det hela och precis när det numera vuxna barnet går inträffar hjärtattacken. Det numera vuxna barnet tvingas då ta hand om situationen, vilket leder till 3-4 avsnitt där det numera vuxna barnet tvingas omvärdera sitt förhållande till fadern igen.

Kvinna blir med barn, kvinna blir av med barn innan det fötts

Ett par, med endera ett personligt eller gemensamt brokigt förflutet, ska äntligen få det barn som ska hela dom. Hela graviditeten symboliserar en väg bort från det förflutna, men alldeles i slutet av graviditeten gör det sig påmint igen. Detta genom en hämnd som leder till att kvinnan förlorar sitt barn. Valmöjligheterna för hämnaren är många, men en bilkrock eller en knuff nedför en trappa verkar populärast.

En fotnot är att graviditeten även kan avslutas genom en olycka, som att kvinnan snubblar. Även vad gäller trillandet tycks det vara nerför en trappa fallet ska ske.

Hej! Jag tänkte slå ett slag för Kanal 9. Den här nya kanalen visar nämligen Uppdrag Mord som är den enda polisserie, tillsammans med The Shield, som jag någonsin orkat följa.

Deussutom visar dom Monk. Monk är bäst.

Egentligen var det inte det här jag tänkt nämna. Det är som så här: när jag har tvättid brukar jag slaviskt zappa mellan olika kanaler på jakt efter något som inte är den storögda hej-jag-ser-ut-som-en-ödla-killen på sexan/trean, eller Marie Picasso (från Big Brother till Ordjaktsgrejen på tv4+). Idag fastnade jag framför Falcon Crest, eller snarare musiken som inleder programmet. Alltså, sån där heeeeeeeelt lysande storslagen signaturmusik görs inte idag, och framförallt inte i svensk tv. Ett annat exempel med lysande signaturmusik är MASH. Musiken säger så mycket om programmet. Man vet, när man hör MASHlåten, att det kommer bli ett småputtrigt program med inkvoterade allvarligheter.

Rederiet var något på spåret med sin bombastiskt aggresseiva signaturmelodi. Precis som musiken var programmet enormt händelserikt och allvarligt. Dom där sista glada pianoklinken precis innan melodin är slut stod förmodligen för Joker och hans tokiga glasögon med blåa bågar.