Nyhetsmorgon

Idag var det filmrecensioner på Tv4 Nyhetsmorgon. En av filmerna som recenserades var vampyr/zombie/skräckfilmen 30 Days Of Night. Filmrecensenten visade ett, för genren brukligt, hemskt pretentiöst och kitschigt klipp från filmen, och när dom åter visade från studion sade programledaren Steffo Törnquist dessa bevingade ord: "Det där var ju bra..... INTE".

Jag har alltid uppskattat Steffo. Detta sedan Steffos lustjakt gick i Tv4 där Steffo gled runt på vingårdar på ställen som Trinidad & Tobago och rökte kubanska cigarrer i en stor brun fåtölj i studion. Han tipsade dessutom om hur man kunde förhöja njutningen i vardagen genom att sätta en pappersflärp på sin cykel. När man sedan cyklade smattrade pappersflärpen mot ekrarna och gav ifrån sig ett, för Steffo, mycket angenämt ljud.

Dödssynd: Frosseri

Dagen startade med att jag och C delade på en smörgåstårta till frukost. I och för sig en sån där liten mindre en köpt på Konsum. Till detta tog jag en ölkorv och vi delade även på en och en halv liter Champis.

Sedan följer 7 timmars självspäkning där jag inte äter någonting men bajsar fler gånger än vad jag borde göra.

På kvällen, alldeles nyss, åt jag en capricciosa toppat med en 175 grams påse ostbågar.

Det här är Lördagen som hade kunnat döda även den bäste.

väder schmväder

Det är så lätt att vakna en morgon som den här. Det är så lätt att leta upp sina allra bästa långkalsonger när man ser dom finaste solstrålarna blänka blänka genom persiennen. Det är lätt att tänka sig den här vintern som den bästa någonsin. I alla fall sen den där vintern då snön gick upp över halva lykstolparna, vi spelade landbandy och alla barn var glada, alla föräldrar vrålkära i varandra och inga krig fanns.........

Det är så lätt att gå ut utan mössa och vantar och lura sig själv för tusende gången i rad om att det kanske är så här det ska vara, det kanske är vår nu, fastän det förstås inte är det förrän om två äckliga månader till.

Det är så lätt att göra massa planer för vad man ska göra nu fram till dess att sommaren börjar. Jag ska söka kvällsjobb, äta bättre och läsa mer. Det här kommer förstås inte att hända. Det har ju aldrig hänt tidigare. Chansen är ett flertal gånger större att jag fram till mars kommer sänka blicken i marken, stänga in mig, låsa omkring mig och enbart titta upp över fönsterbrädet för att vattna mina stackars blommor som är dom finaste i kvarteret.

Grammis

Så efter ett av dom bästa svenska musikåren på väldigt, väldigt länge skulle det igår belönas på grammisgalan. Behöver jag ens nämna att The Hives, Salem Al Fakir och Kent sopade rent?

Carl Bildt delade ut pris i färggrann lustig kavaj, Gry Forssell och Adam Alsing Programledde och Lasse Stefanz spelade. Enough said.

Finfint citat om det hela knyckt från ett annat forum:

Att sälja många skivor = att få många grammisar. Man belönar medarbetare som gjort arbetsgivarens revisor lite gladare under året som gått, precis som på vilken arbetsplats som helst.Skitsamma om en kock lagar jättegod mat så länge det inte ger plus i bokföringen. Det är den maträtt som säljer som ska belönas, oavsett om det smakar fan. Hurvida musiken är bra eller inte är alltså, i sammanhanget, helt ointressant.Kent och Salem El Fakir har dragit in de pengar som behövs för att kunna finansiera Picasso Maries nästa skiva, och för detta ska man belönas. http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/dynamic/00512/10s34-Bildt_2-331_j_512498b.jpg

Jag älskar/hatar dig

Det är som så här att jag har en ganska stor tenta på fredag eftermiddag/kväll. Känner jag att det gick bra kommer jag skriva en lista med saker jag gillar hos mig själv. Går den dåligt kommer jag skriva en lista om saker jag ogillar hos mig själv.

Här ges inga utrymmen för mellanlägen. Endera ska jag bli odrägligt självgod eller gräva ner mig själv i en grav och sen hoppa på den.

Lista: Andliga Ögonblick

Den här listan handlar om ögonblick dom där ögonblicken då man förstår att världen är större än det här. Det kan var vad som helst, men jag kallar dom andliga ögonblick. Såna här ögonblick är motsatsen till nostalgikramarögonblick. Det här är dom gånger då man direkt förstår att shit, det här kommer jag minnas länge, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Så ja, det här är en pretentiös lista. Jag har kanske ett sånt här ögonblick per år och det här är fyra av dom jag kommer på nu.

Bajs på kartongtoalett

Det var i lumpen. Det var i Älvdalen och det var 22 minusgrader. Min enda lilla glädje under fältveckorna i lumpen var att jag var den som satte ut toaletten av kartong. Jag brukade sätta den på ställen där det var lugnt och fin utsikt. Där satt jag en eftermiddag när det började mörkna och jag såg stjärnor och jag kunde höra en bil långt, långt där borta och det var alldeles fantastiskt att få höra ett fordon som kanske, kanske inte var militärgrönt.

Brasa i skidbacke

Jag och J satt på toppen av skidbacken i slutet av hösten och såg på Klarälven och ut över samhället där vi bodde. Det var hur kallt som helst och det blåste snabbt och vinterlikt. Jag och J hade såna här utflykter för oss under vardagskvällar när vi båda var arbetslösa. M anslöt från stan och var alldeles för full och skapade ett fint ärr på låret under den här kvällen. Efter den här kvällen fick jag dessutom min första insändare adresserad till mig.

Cykelstöld

Min första och enda cykelstöld. Jag har blivit av med, gud vet hur många cyklar, men det här är min enda stöld. Det var efter ett kalas på Kvarnberget och jag följde K hem och sen var det allldeles för mycket tidig morgon för att det skulle gå nån buss. Jag tog en cykel som inte var låst på Karlagatan och började cykla. Karma var framme genast och jag fick punka efter nån kilometer, men jag tog mig hem på cykeln. Jag gömde cykeln i diket på stora vägen vid mina föräldrars hus. Jag gick förbi cykeln varje morgon i en vecka på väg till bussen och led av alla möjliga samvetetskval och två veckor senare, på natten, tog jag cykeln och ledde ner den i Klarälven. Jag blev aldrig riktigt av med den skulden.

På berget under midsommaren i Strömstad

Mitt livs bästa midsommar. Jag J, M, S, vad hon nu hette och den andre M åkte ner dit och spenderade den bästa helgen i mitt liv (trots att jag grät både synligt och högt på en restaurang dagen efter själva midsommarafton när Sverige åkte ut på straffar i EM mot Holland). Det andliga ögonblicket kom på midsommardagens natt när jag J och den andre M satt uppe på berget vid färjan och såg ner mot havet. Det är så skönt klyschigt romantiskt, men det var faktiskt så. Jag och J somnade bredvid varandra på en varsin bänk där uppe senare. Det var den sista riktiga högtiden vi firade tillsammans innan han gick bort under vintern som kom.