På dom två senaste skivorna Saturday Night och Eternity Now har mitt favvoband Bear Quartet vänt ryggen åt den lilla publik dom faktiskt ändå har. Från att ha varit kungar av melodier, har dom nästan slutat göra melodier överhuvudtaget. Allt är inklätt i nån vansinnig elektronisk instrumentering. Jag älskar fortfarande dom två senaste skivorna. Dom ger mig fortfarande känslor som aldrig dyker upp när jag lyssnar på annan musik. Här hade jag tänkt beksriva två moment av ren och skär gåshud. Den första är i låten Today I Will Dress Up på Saturday Night. Trummorna, hanklappet och dom första två raderna, signerade keyboardisten Carl Olsson: "Today I will dress up, in the best clothes that I have got and I will do my best, at least I'll try my best". Hela låten är en sorts förhoppning inför någon kväll. Förhoppningar som förstås aldrig kommer infrias.
Nästa moment kommer från senaste skivan Eternity Now. Hela albumet är totalt frånvänt. Ljudbilden är något helt nytt och låter vid en första lyssning som enbart oljud. Endast ett fåtal av låtarna innehåller sång och på dom som innehåller sång är Mattias Alkberg röst märkligt mixad och på den ena är det inte ens han som sjunger. Ögonblicket som framkallar gåshud här är låten The Lost Kid Office, vars text kanske förklarar allt. Det är i slutraderna Matti sjunger: "Goodbye woods, streets and friends, neighbourhoods. Goodbye everything that made us ill, we're okay"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment