...Eller Ensamma Hemma som det heter på svenska. En någorlunda olycklig översättning kan tyckas, då det ju bara är ett A som skiljer en världens bästa såpor från en av världens sämsta filmer med Macaulay Culkin.
Hursomhelst, jag håller på att tvätta för tillfället. Som alla vet, är det alldeles lysande att tvätta vid den här tiden på dagen. Mycket pga att man då får 3-4 timmars tv-tid mitt på dagen utan att kunna ha dåligt samvete. Jag låg och pendlade mellan Marat Safin - Andy Roddick i Australian Open och just Ensamma Hemma på trean. Till slut började det klia på min kind, alldeles där vid det ena ögat, och jag gav upp tennistittandet för att hänge mig ordentligt till Ensamma Hemma. Jag hade nästan glömt bort hela storylinen, men kom snabbt in i det hela igen. Saker som Charlies cancer, Baileys eviga strul med sin flickvän med barn och Julias problem med sin white-trash-make och sitt egna allt mer white-trash-liknande liv.
Avsnittet avslutades med ett riktigt crescendo. Bailey förklarade för sin äldre flickvän att han kommer ställa upp för henne nu när hon måste söka jobb och så. Charlie fann, på sin resa med Kirsten, tillbaka till skrattet. Julia fann tillbaka till sin make efter en liten fling med nån annan snubbe.
Medan sluttexterna rullade slog det mig, att det som kliat på min kind minsann varit en tår.
1 comment:
Underbart!
Post a Comment