Fantastiskt

I dagar när väldigt lite som egentligen är kul och särskilt intressant händer så ser jag att The Bear Quartet har lanserat en ny hemsida. Där kan man bland annat lyssna på 45 av bandets låtar. Men det bästa av allt är att om man går in under "News" så står det med liten text på en helvit sida: "This year we will record our 14th album.". Ah! Nu åtestår bara att se om dom kan få ihop pengarna till skivan.


http://www.thebearquartet.com

Nyheter på samma tema är ju att MABD har lösa planer på en dubbelskiva med engelska texter. Om det blir av är inte alls klart i och för sig. Allt enligt det bandets hemsida.

I övrigt är Jens Lekmans nya Night Falls Over Kortedala årets mest fantastiska skiva.

Åh, det är så skönt att bli 15 år igen och gå fullständigt bananas över små futtiga nyheter.

Ny Vecka, Ny Diskskiva

Ja, ny vecka och en ny skiva. Lite höst, lite småkyligt och sådär härligt ruggigt och vidrigt som det är nu. Lite fina svenska proggtrubadurer passar sååå bra in.

Just nu händer massor som passar in i bloggen men jag är lite upptagen fram till nästa vecka, men då blir det krafttag.

01. Belle & Sebastian - Get Me Away From Here I'm Dying

02. The Elected - Greetings In Braille

03. Jonathan Richman - Ice Cream Man

04. The Plan - Let's Leave

05. The Walker Brothers - Another Tear Falls

06. Jens Lekman - I'm Leaving You Because I Don't Love You

07. Ed Harcourt - Something To Live For

08. Kjell Höglund - Så Står Jag Här

09. The Hollies - When The Ship Comes In

10. John Holm - Din Bäste Vän

11. Kajsa Grytt - Ökensand

12. Lee Hazlewood & Nancy Sinatra - Some Velvet Morning

13. Martha Wainwright - Factory

14. Neil Young - Transformer Man (opluggad)

15. Olle Ljungström - Nåt För Dom Som Väntar

16. Serge Gainsbourg - Bonnie And Clyde

17. Suzanne Vega - Luka

18. The Byrds - Mr. Spaceman

19. The Velvet Underground - Candy Says

20. Olle Ljungström - Solens Strålar

Neil Youngs Transformer Man är min favorit med honom. Jag lånade hans Unpluggedskiva på bibblan i Skåre en gång och bara älskade den. Några år senare köpte jag orginalskivan som den finns med på. Det är en av dom sämsta skivorna jag har. Neil Young gick bort sig alldeles i tok-80-tals-ljud där och då.

Texten lär handla om nån av hans söner som är handikappad på nåt vis och behöver nån apparat (hörselapparat?) för att fungera hyfsat normalt. Då blir det ju ganska fint när Neil Young sjunger "You're a Transformer Man, power in your hand".

Jag tog med några låtar från två lite bortglömda men alldeles fantastiska svenska skivor med svensk text. Olle Ljungströms två låtar är från Det Stora Kalaset (1998). Han känns lite som en slutet på 80-talet och 90-talsmänniska överhuvudaget. Idag sägs det inte mycket om honom men då var han med i tv-paneler och var allmänt mysig.

John Holms Din Bäste Vän är från Lagt Kort Ligger (1974) och kan man bara bortse lite från att han sjunger lite väl 70-talskass så är han bäst. Skivan innan, hans debut, heter Sordin och är nog hans bästa ändå.

Apropå nyheter

När jag ändå rapporterar från min stund vid SR:s Ekot så fick jag även höra att Agneta Sjödin hoppar av sin programledarroll i fyrans Let's Dance. Det här är väl ok tycker många, alla vet ju numera att hon ändå bara är ett skal till människa som man tröttnar rätt fort på. Men hennes anledning till avhoppet är oväntad, smått fantastisk faktiskt. Hon ska nämligen satsa på sin författarkarriär. Join Our Club hoppas att romanen handlar om ett rymdäventyr.

Tintin

Jag hör idag på radion att Tintinboken Tintin I Kongo har blivit anmäld för rasism. Vafan då för, tänker jag. Vad i en sån här teckning kan någonsin tänkas ge barn en schablonartad bild av mörkhyade människor?

Join Our Club Och Dess Tema

Join Our Club var aldrig tänkt som någon dagbok. Jag har skrivit det här många gånger. Jag vill inte ha mitt liv på internet. Jag vill inte ens ha det på papper under min egen säng liksom. Kort sagt: jag vill överhuvudtaget inte läsa mitt liv
Join Our Club var istället tänkt som en sorts fri temablogg. Inte en modeblogg, musikblogg eller sportblogg som det finns tusentals av, utan istället en blogg där temat skulle vara föränderligt, men ändå bestämt. Okej, jag fattar vad jag menar och det är det enda som räknas.

Jag hade galet stora planer som gick i sanden och jag tänkte dela med mig av några av dom teman som kommit och gått i mitt huvud för att sedan påbörjas och avslutas inom typ en vecka sedan den här bloggen startades.

• Finkultur. Bloggen skulle enbart handla om litteratur, konst, arkitektur och klassisk musik. Det här inspirerades av mitt och J:s projektarbete i trean på gymnasiet som skulle handla om detta. Vi skulle under ett halvår ge ut en tidning en gång i månaden som skulle bland annat skulle bestå av intervjuer med blandat folk från närområdet såsom intendenter vid Värmlands Museum, stadsplanerare, ansvariga vid Alsters herrgård och trädgårdsmästare för stadsparken. Detta skulle kryddas med en reportageserie om kvarteret Almen. Tidningen skulle tryckas i tre exemplar. Projektet lades ner och det gjorde detta temat för bloggen med.
• Populärkultur. Bloggen skulle avhandla god populärkultur. Sånt där som bara Join Our Club kan finna. En vägvisare i bajsdjungeln. Inte Aftonbladettrams och skräp från Tv 4. Det hela lades ner. Jag läser för mycket Aftonbladet och ser för mycket på Tv 4 för att inte skriva om det.
• Exotiska resmål. Bloggen skulle handla om ställen som jag vill resa till. Jag gjorde ett kort reportage om Ryssland och kort därefter föll idén på sin egen orimlighet. Jag menar; jag har ingen fantasi och inga visioner. En cykeltur två stadsdelar bort är en resa för mig, men knappast en exotisk sådan i andras ögon.
• Personporträtt. Bloggen skulle avhandla stora människor, ge en förklaring till varför dom är stora och sedan.... ja vadå? Här dog idén.

Jag har bollat tusen idéer till i mitt arma lilla huvud men det enda jag har kommit fram till, och det här kom jag fram till medan jag skrev här nu, är att Join Our Club är en blogg om tillkortakommanden. En blogg om en människas misslyckanden. Eller om man så vill: en blogg om att mänskligheten inte är perfekt. Det är nästan så att jag vill gråta när jag tänker på hur perfekt Join Our Club har ringat in mänskligheten. Om 150 år, när nån finner den här bloggen på en dammig baksida av Google, så kommer någon att utbrista att den där skaparen av Join Our Club, det var minsann en redig karl det!

Blandskiva att diska och göra köttfärssås till

Ja, Lördag, Premierleaguefotboll, mat och öl och sedan lite annat. Nästa vecka är min sista på jobbet och efter det kommer det uppdateras lite oftare här. Jag signar off med dagens blandskiva. Mestadels Swindie idag.

01. South Ambulance - Die 5 Times 5

02. Mixtapes & Cellmates - C you D Road Home (Bauri Remix)

03. The Plan - Embrace Me Beauty

04. Badly Drawn Boy - Degrees Of Seperation

05. Broder Daniel - You Bury Me

06. Detektivbyrån - Dansbanan

07. The National - Slow Show

08. The Smiths - Well I Wonder

09. Jackie Trent - Make It Easy On Yourself

10. Jens Lekman - Shirin

11. Au Revoir Simone - Afraid You Told Someone About Us (Air France Remix)

12. Mattias Alkberg Tre - Med Satan

13. New Order - Vanishing Point

14. Park Hotell - The Guest Whos Stayed Forever

15. The Mary Onettes - Lost

Aftonbladet listar

Och dom gör det sämst som vanligt. Musikskribenten Markus Larsson, kung av bajsnödiga formuleringar, listar vad man borde se på Way Out West-festivalen i Göteborg under helgen. Hur mycket bra som helst att se, och galningen listar följande:

1. The Pogues (år 2007? nä tack)
2. The Hives (hallå)
3. Manu Chao (nope)
4. Lily Allen (jo, men hon har ställt in, ersatt av Teddybears STHLM, liten diss mot publiken?)
5. Kanye West. (ja, eventuellt)

Jag har lite tid över så jag korrigerar honom. Egentligen borde man ju se följande (utan den onödiga ordningen):
Architecture in Helsinki
Erykah Badu
Devendra Banhart
The Go! Team
Franke
Jonas Game
Lady Sovereign
Primal Scream
Regina Spector

Blandskiva en kväll i Augusti

01. Prefab Sprout - Lions In My Garden

02. The Sea & Cake - Up On Crutches

03. The Honeydrips - The Strangest Dream

04. The Twilight Sad - That Summer At home I Had Become The Invisible Boy

05. Erik De Vahl - Brdzola

06. The Tough Alliance - A New Chance

07. Daft Punk - High Life

08. Elliott Smith - St. Ides Heaven

09. The Bear Quartet - Capital Breath

10. Pet Shop Boys - Being Boring

11. The Apples In Stereo - Sunday Sounds

12. A Sunny Day In Glasgow - 5:15 Train

13. Björn Olsson - Annika

14. The Cure - Pictures Of You

15. Hans Appelqvist - Tänk Att Himlens Alla Stjärnor

16. Uffie - First Love

17. Brian Eno - Three Variations On The Canon In D Major (Fullness Of The Wind)

Gud & Jag

Om nån nu inte har märkt det så slog vädret om från ashett och sol till blåst, ösregn och åska på tio minuter. Under dessa tio minuter hann jag med följande: Skriva u mig från jobbet, gå ut och möta punka på min cykel, gå in och låna pump, pumpa cykeln och börja cykla. Ungefär tre minuter efter att jag hade börjat cykla så började det ösregna. Nu sitter jag här blöt och naken, nyss hemkommen, och funderar på Gud.

Gud har en uppgift åt oss alla. Moses skulle t.ex. leda ett folk ur Egypten och Jesus skulle sprida Guds och kärlekens ord. Men jag då? Jag har kommit på det nu. Jag ska vara guds clown, hans lilla practical joke här på jorden.

Hyllningar med bismak

Så vad har då en av tidernas främsta regissörer fått för hyllningar i svensk media? Jodå, en hel del. Men det viktigaste för svensk media har förstås varit att kolla hur UTLÄNDSK media och branschfolk har hyllat honom. Svenskar och mindrevärdeskomplex, är det inte ballt? Vi kan inte ens hylla våra egna döda legender förbehållslöst utan att först kolla över axeln för att se om det är verkligen är okej.

Men ändå; roligaste hyllningen kom förstås från en av världens roligaste (och därmed förstås också vidrigaste) män: Lars Von Trier. Så här sade han om Ingmar Bergman:

" Jag har alltid känt ett starkt familjeband till Ingmar Bergman och är därför stolt över att kunna säga att han alltid har behandlat mig helt som sina andra barn: fullständigt utan intresse!"

Igår såg vi Sommaren med Monika, jag tror det var tredje gången för mig, och den är så bra. Allting går sakta men säkert ifrån idyll till sammanbrott, för att sedan i slutet bara störta ner i stupet. Jag gillar ju sånt, sånt som man kan känna igen sig i, även om det (igenkänningsfaktorn) förstås är ett klart överskattat mått på god kvalité. Lars Ekborg ser för övrigt grabbigt snygg ut och Harriet Andersson ser till och med modernt snygg ut.