Hyllningar med bismak

Så vad har då en av tidernas främsta regissörer fått för hyllningar i svensk media? Jodå, en hel del. Men det viktigaste för svensk media har förstås varit att kolla hur UTLÄNDSK media och branschfolk har hyllat honom. Svenskar och mindrevärdeskomplex, är det inte ballt? Vi kan inte ens hylla våra egna döda legender förbehållslöst utan att först kolla över axeln för att se om det är verkligen är okej.

Men ändå; roligaste hyllningen kom förstås från en av världens roligaste (och därmed förstås också vidrigaste) män: Lars Von Trier. Så här sade han om Ingmar Bergman:

" Jag har alltid känt ett starkt familjeband till Ingmar Bergman och är därför stolt över att kunna säga att han alltid har behandlat mig helt som sina andra barn: fullständigt utan intresse!"

Igår såg vi Sommaren med Monika, jag tror det var tredje gången för mig, och den är så bra. Allting går sakta men säkert ifrån idyll till sammanbrott, för att sedan i slutet bara störta ner i stupet. Jag gillar ju sånt, sånt som man kan känna igen sig i, även om det (igenkänningsfaktorn) förstås är ett klart överskattat mått på god kvalité. Lars Ekborg ser för övrigt grabbigt snygg ut och Harriet Andersson ser till och med modernt snygg ut.