Jag delar ut Rockbjörnar

1. Årets Svenska Kvinnliga Artist: Anna Järvinen

2. Årets Svenska Manliga Artist: Jens Lekman

3. Årets Svenska Grupp: Sambassadeur

4. Årets Svenska Nykomling: Anna Järvinen (Om hon räknas, men hon är ju ny som soloartist)

5. Årets Svenska Låt: The Tough Alliance - Neo Violence

6. Årets Svenska Album: The Tough Alliance - A New Chance

7. Årets Utländska Artist: Panda Bear

8. Årets Utländska Grupp: The Shins

9 Årets Utländska Låt: The Twilight Sad - At Night I Had Become The Invisible Boy

10. Årets Utländska Album: Panda Bear - Person Pitch

11. Årets Svenska Live-Akt: The Tough Alliance

Note to self (roliga kommentarer)

Marcu birro angående personen på bilden (Christian Panucci) och dennes frisyr, som aldrig tycks förändras under en match samtidigt som han aldrig ler och samtidigt som han är är en riktigt stöddig jävel: "Det där är hans personlighet i frisyr."

Väggprydnad

Den här bilden ska jag ha som tavla när jag flyttar nästa helg.

Beirut

Apropå det här med att lipa. Ikväll har jag lyssnt myket på Beiruts andra skiva som kom i år. The Flying Club Cup heter den och den är helt fantastisk. Förra året gjorde han en skiva som innehöll en av världens bästa åtar: Postcards From Italy. Han döpte låtar till t.ex. Brandenburg och Bratislava, och det var en av förra årets bästa skvor.

Beirut är Zach Condon som är en 21-årig kille som släppt skivor i olika konstellationer sen han var 15 år gammal. Zach är en Brooklynkille som när han är Beirut har en finfin orkseter med sig som spelar folkmusik kraftigt inspirerad av sorglig folkmusik från Balkan. Mycket trumpeter och liknande och altid väldigt, väldigt vemodigt. Allt det här brottas med Zachs sångemolodier som väl är rotade i popmusik. Det blir asfint tillsammans.

Ikväll lyssnade jag, som sagt, på The Flying Club Cup och jag håller med Annika Flynner. Den är fan bättre än den första skivan. Jag höll på att börja lipa redan på tredje låten. Jag fattar aldrig vad han sjunger om men det spelar liksom ingen roll. Hela orkestreringen och låtarnas arrengemang är så varma och allting känns som en enda stor famn från nån mamma som förlorat sitt barn under kriget i jugoslavien, men som nu till skillnad från förra skivan, har fått upp hoppet.

Okej, sug på några av formuleringarna här ovanför. Hur underbart pretentiös är inte jag? Väldigt, skule jag säga.

fotbollsgalan

Är det okej om jag nästan började lipa när jag såg Zlatan få Guldbollen nyss? Är det verkligen det?

Vilken dag som helst på TV4

Jag brukar ofta se på TV4-nyheterna vid 22 varje kväll. Därefter är det vanligt att tv:n helt enkelt får stå på i bakgrunden fram till typ 23. Ungefär varje kväll möts jag då av samma citat från en berättarröst: "Det är en helt vanlig dag den 6:e Juni 1944 i Normandie.". Jag tittar mot tv:n och ser sedan en bild på en gammal tysk krigsveteran. Han kan ha varit sekreterare åt Eva Braun eller vad som helst. Han berättar i alla fall kallhjärtat, men ändå känsligt, om hur det var under kriget.

Jag stänger av tv:n och hatar TV4 lite mer för var sekund som går. Jag tänker att är det någon mening som borde mördas så är det just den meningen: "Det är en helt vanlig dag den 6:e Juni 1944 i Normandie.". Snälla TV4, jag har fattat att det inte var en helt vanlig morgon. Jag har fattat att det är synd om folk som är med i krig. Jag har fattat.