Jag är sjuk, förkyld och äcklig. Under dagen har jag rotat igenom gamla papper i hopp om att kanske få någon sorts ordning på det hela. Jag fann, till min förskräckelse, en dikt skriven av mig själv där. Den är skriven under första svenskalektionen på gymnasiet. Jag minns det väldigt bra. Vi gick hela klassen med svenskläraren i spetsen till kyrkogården som låg alldeles bredvid skolan. Där skulle vi skriva en dikt om hösten och en om döden.
hösten
lägger sin fula hand på allt
på sommaren, på känslor
men aldrig på döden
När jag gör en snabb biografisk tolkning av dikten ser jag hur den beskriver mig själv ganska bra som person: 1. Lat men effektiv, jag skrev naturligtvis om både hösten och döden i en och samma dikt. 2. Dödsångest yttrad som en oerhörd respekt inför döden som fenomen och som något oundvikligt men ändå jävligt.
I övrigt en stor kulturgärning av TV6; dom har börjat visa gamla sitcomen Cheers! Sen femman slutade visa Frasier-repriser får jag helt enkelt nöja mig med den lilla dos jag kan få av en av komedigenrens finest. Han ser så ung ut i den här serien med!
hösten
lägger sin fula hand på allt
på sommaren, på känslor
men aldrig på döden
När jag gör en snabb biografisk tolkning av dikten ser jag hur den beskriver mig själv ganska bra som person: 1. Lat men effektiv, jag skrev naturligtvis om både hösten och döden i en och samma dikt. 2. Dödsångest yttrad som en oerhörd respekt inför döden som fenomen och som något oundvikligt men ändå jävligt.
I övrigt en stor kulturgärning av TV6; dom har börjat visa gamla sitcomen Cheers! Sen femman slutade visa Frasier-repriser får jag helt enkelt nöja mig med den lilla dos jag kan få av en av komedigenrens finest. Han ser så ung ut i den här serien med!
No comments:
Post a Comment