Långfredag

Det är långfredag och jag tänker på Jesus. Jesus korsfästes den här dagen för människornas synders skull. Han led och han plågades orättvist, för vår skull. Jag gillar det.

Jag har fascinerats av Jesus, bibeln, kyrkan, alla symboler och allt det där så länge jag kan minnas. En teori angående varför ploppade upp i mitt huvud idag vid lunch. Det är som så att min pappa började jobba väldigt tidigt på morgonen när jag och mina bröder var små. Mamma började vid halv tio eller så. Det här gjorde att varken jag eller mina bröder gick i dagis eller hos en dagmamma. Vi gick istället på Kyrkans Barntimmar. Det var ett sorts dagis för 4-5-åringar som förortens församlingshem hade fixat i ordning. Där gick alltså jag, och alla jämnåriga som bodde på min gata. Det enda som skilde från ett vanligt dagis var att vi fick kolla på och prata om "dagens tavla" under fruktstunderna. Dagens tavla var alltid ett bibelmotiv. Det var kraftfulla tavlor som påminde om bilderna i min talbok om He-Man (här snackar vi talbok i form av en bilderbok som man höll i handen medan man lyssnade på berättelsen. När det pep sade berättaren att det var dags att byta sida.). Dom tilltalade mig alltså.

Min då bästa vän och grannes mamma jobbade där. Hon hade mig i sitt knä och drog ut min första tand medan jag storgrät. Hon tröstade mig när min banan hade krossats, något som hämmar mig än idag. Jag kan inte äta bananer som har klämts på eller som har klämmärken. Krossade bananer kommer inte ens på fråga.

Åter till min vän Kristus. Det som tilltalar mig mest med honom är alltså hans död, att han dog för oss. Jag tror att ordet "synd" är för kristet laddat. Folk måste vända sig emot det i och med att det är kristet, trots att man kan ersätta det med ordet "fel" eller "ont". Folk hatar religion och kristendom. Folk hatar därför Jesus. Men folk gör fel och får ångest över dom fel dom har begått. Man får ångest när man har varit ótrogen, när man har ljugit och när man har gjort någon illa.

Jag är av en sådan sort som är duktig på att skjuta ifrån mig allt skuldansvar och låter dom istället jaga mig in i mina drömmar. Jag kan aldrig stå upp och ta ansvar. Jag är asdålig på ansvar. Jag är inte ensam om det. Människor är dåliga på ansvar. Tänk dig då Jesus som tog sitt oförtjänta straff och bara sänkte huvudet; "Jag är människa och därför jag är kass" typ. Han tog sitt ansvar som guds son, som representant för människorna. Han gjorde det för över 2000 år sen. Han skulle få göra det varje sekel, varje dag, om vi någon gång skulle förtjäna att få känna oss fria från skuld.