Praktik

Så jag ska ut på praktik i två veckor. Det börjar imorgon. Som vanligt är jag peppad till tusen. Jag ser främst fram mot arbetslagsmötet som vi inleder med klockan 08:00. Det var allt för längesen som jag tvingades in i situationer där jag känner mig överflödig. Jag ska le när jag kommer upp till mitt rum på tredje våningen. Rummet där tapeterna är alldeles trasiga från allt klättrande jag gjort på dom under alla dom timmar då jag setat där utan något att göra.
Många fina timmar har jag också spenderat i den lilla ortens centrum när jag har väntat på bussen hem. Bussen går förstås bara en gång i timmen så jag brukar strosa inne på bibblan. När jag tröttnat på det kan jag välja(!) att gå in på endera Ica eller Konsum mittemot. Jag har gått det här promenadstråket så många gånger att personalen förmodligen tror att jag går och planerar ett sätt att spränga skiten i luften på. Inget kunde vara närmare sanningen.

Men, och det här är ett jättestort men, min handledare har kommit hem från två år i tredje riket. Han är på pricken lik Stig Helmer. Alltid nåt liksom.

Join Our Club's 115th Dream

Det här är mitt 115:e inlägg. Kom igen då, vem har gjort låten som det här blogginläggets titel syftar till?

Från det ena till det andra, förra årets bästa svenskspråkiga skivas bästa låttext (bara för att jag inte har nåt bättre att skriva):

Matti Apornas Son

Du är Jane
Jag är en av alla män
Vi är apor, ett gäng som mest gapar på varann och på saker
Ingen levande kan vilja vara med oss

Men du Jane, kolla ovanför linningen
Jag har pattar och komplex, mer i skallen än sport och sex
Jag vill följa med dig hem,
bara trösta dig och sen gå hem helst själv till mig

Men vill du tvärtom så kan vi göra tvärtom det är klart
Vill du tvärtom så kan vi göra tvärtom det är klart
Fast vi kan väl dela, gå halva vägen var

Jag vill dela allt

Hörru Jane,
tillvaron är mest skit men vem har bestämt
att du måste klara den helt själv
Snälla dela den med mig, jag lovar att ta hand om dig

Kära Jane, vad du än vill är jag game
Vill du jobba är jag med
Hämtar barnen klockan tre
Kokar soppa på en spik
Ena dagen andra lik

MABD

... och hit förstås

La Sagrada Familia

När jag blir stor ska jag åka hit!

Revidering

En lista över uppfattningar som jag nån gång har burit på.

Programmet Vänner är roligt.
Fredrik & Filip är fyndiga och det kan aldrig bli för mycket av deras grej.
Musik utan hårda distade gitarrer är skit.
Sketchprogram på TV är det roligaste som finns.
Tre Kronor är bättre än Rederiet.
TV4 är det bästa som hänt svensk TV.
Bada är det bästa som finns.
Den första snön är fantastisk.
Åka buss är kul.
Joakim Berg skriver bra djupa texter.
Oasis är grymma.
Metallica med.
Dansmusik är ondska.
Film på annat språk än engelska eller svenska är per automatik dåligt.
Mjukisbyxor till skolan visar på en coolt avslappnad inställning till livet.
Charlie Chaplin var en töntig slänga-tårta-i-ansiktet-pajas.
American History X är världens bästa film.
Braveheart är världens bästa film.
Inte kan det vara mobbning om den man alltid retar inte gråter framför en.
Ondskan är en bra bok.
Brittisk engelska är outhärdligt.
Cowboys är häftigare än indianer.
Allt kristet är ont.
Megahertz är en bra skivbutik.
Robert Aschberg verkar vara en vettig människa. Alltid på den lilla människans sida.
Susan Somers är snygg.
Mina hockeybilder är värda jättemycket pengar.

Numera tycker jag det motsatta om alla saker här ovan. Det är inte fult att skämmas över sig själv. Det är ballt.

Utvandrarna

Klockan 08:30 imorse fick jag en ny lägenhet. Den första vintermånadsdagen kommer hushållet Ekström att flytta till en annan del av staden.

Jag har skaffat ett gymkort. En gång har jag varit där. Givetvis var jag där tillsammans med vana muskelmän. Min sköra kropp är så trasig, så trasig.

Annie Hall

Jag har två egentliga favoritfilmer. Den ena är Sofia Coppolas Lost In Translation och den andra är Woody Allens Annie Hall. Nu när jag äntligen har köpt den sistnämnda så såg jag den idag, för kanske tionde gången. Det är i den här filmen som det är som tydligast att Woody Allen är Jerry Seinfelds och Larry Davids största influens.

Det är samma typ av humor. Woody Allens rollfigur Alvy Singer stör sig till exempel på att hans flickvän Anny har köpt en svart tvål. Hans pappa har svårt för att sparka deras städerska trots att hon stjäl från familjen. Detta för att hon är svart, och som han säger till sin fru: "don't you think she's been through enough?".

Andra bra grejer är att det är i den här filmen som uttrycket "Don't knock masturbation, it's sex with someone I love" myntas. Sen givetvis att första scenen med både Annie Hall och Alvy Singer utspelar sig i en biokö där dom båda väntar på att få se Ingmar Bergmans film Ansikte Mot Ansikte och Alvy stör sig på en bakom dom i kön som dissar Bergman.

Lite bonusinfo är ju att The Tough Alliance har namngett en låt efter Woody Allens rollkaraktär i filmen: den fantastiska danslåten Leg 737 By Alvy Singer.

Tjena Brudar

Vad gjorde du mellan 15 och 15:30 idag? Säkert nåt kul va? Kanske var du nere på stan och gjorde av med sommarjobbspengarna. Kanske gjorde du nåt nyttigt som att läsa på inför nån tenta eller så. Men vad gjorde då jag? Jag satt framför tv:n med en biskvi och ett stort glas mjölk och kollade på Bobster. Bobster är ett barnprogram på Barnkanalen som bland annat innhehåller ett segment med Big-brother-Kitty. I detta segment läser hon upp brev med frågor inskickade av barn. Dessa brev läses upp för en allvetande panel bestående av andra kloka barn i tolv-trettonårsåldern. Det första brevet som lästes upp fick mig nästan att sätta min biskvi i halsen och sedan skratta högt för mig själv en gång.

I stora drag gick brevet ut på att en tjej hade med sig några kompisar hem efter skolan. Vad dom håller på med förtäljer inte historien, men alldeles säkert satt dom kring ett bord och kanske snackade dom om den där David som ba' ä såååååå söööööt! Men okej, efter ett tag ser dom mot dörröppningen där en yrvaken medelålders pappa i enbart tangakallsingar och säger "tjänna brudar!". Tjejens kompisar gick hem sen.

Twilight Sad - That Summer At Home I Had Become The Invisible Boy

Varför inte göra en temaskiva om det märkliga i att vara 14 år gammal, tänkte några unga skottar tidigare i år. Sen gjorde dom vansinnigt aggressiv musik till det som bara skriker huvuddunk i skrivbordet mitt i natten 1998. Det var ett skitår på alla sätt och vis, och förmodligen pga det, det året som jag minns allra bäst från 90-talet. Det är ganska häftigt att kunna säga att det var på 90-talet. I ett annat sekel. För en lång, lång tid sedan.

Det är nåt visst med att lyssna på ångestmusik. Det här är den bästa musiken av sådan sort sedan Fireside släppte Do Not Taligate 1995.

I'm 14, and you know,
That I'm looking the wrong way
And is the past outside
Or in this lovely home

A strong father figure
And with a heart of gold
A loving mother, a loving mother

They're standing outside
And they're looking in
They're standing outside
And they're looking in
They're standing outside
And they're looking in

Kids are on fire, in the bedroom
The cunt sits at his desk
And he's plotting away
The kids are on fire, in the bedroom

I'm 14, and you know,
That I've learned the easy way
The stupid decisions
And with a broken heart
And they're sitting around the table
And they're talking behind your back

A loving mother, a loving mother
They're standing outside
And they're looking in
They're standing outside
And they're broken in

The kids are on fire, in the bedroom
Kids are on fire, in the bedroom
The cunt sits at his desk
And he's plotting away

The kids are on fire, in the bedroom
The kids are on fire, in the bedroom
The kids are on fire, in the bedroom

Diska En Söndag

01. Caribou - Melody Day

02. Miles Davis - Freddie Freeloader

03. King Creosote - Homeboy

04. Saint Etienne - Milk Bottle Symphony

05. NWA - Fuck The Police

06. Differnet - On A Trail (Ft. Johan Duncanson)

07. The Radio Dept - Bachelor Kisses

08. El Perro Del Mar - Coming Down The Hill

09. My Bloody Valentine - When You Sleep

10. The Go! Team - Everyone's A VIP To Someone

11. Bill Wells And Maher Halal Hash Baz - On The Beach Boys Bus

12. Handsomeboy Technique - Quit Place

13. Kent - Ingenting

14. Mr. Suitcase - Where I Belong

15. Testbild! - En Gång I Stockholm

16. The Libertines - Time For Heroes

Vett & Etikett

1. När man ska betala kontant på bussen så ställer man sig rakt framför bussens kassaapparat. Man blockerar inte vägen in på själva bussen (och därmed också sittplatserna) för dom som varit smidiga nog att se till att dom har pengar på respasset.

2. Man vänder streckkoden mot sig när man handlar på affär. Detta gäller naturligtvis inte på småkiosker med jävligt elaka expediter.

This Is England

Så vi var och såg den här filmen ikväll. Den var allt jag hade önskat att den skulle vara. Det var så fint om gemenskap och vänskap i världens mest missförstådda subkultur - Skinheads. Det var också fint om trashade familjer. Om saknaden och sedemera uppfinnandet av nya fadersfigurer. Eller om det gäller ledarfigurer överhuvudtaget. Filmen var så fint filmad och känslan av att befinna sig i en liten brittisk ort 1983 fanns verkligen där. Det schaskiga, gråa samhället, järnladyns röst på radion och ständiga rapporter från falklandskriget (vadå onödigt krig?). Och kläderna och musiken! Det var ju det här och endast det här det gick ut på.

Jag är en sån sucker på bra slut. Det kan typ rädda en hel film för mig. Den här filmen hade ett fantastiskt slut när huvudpersonen, den 12-årige Shaun går ner till stranden med den engelska flaggan i handen och slänger den i havet. Låten som spelas är Please, please, please let me get what I want av The Smiths och jag vill bara se det igen och igen och igen.

Förortnicks

Det här handlar om smeknamn, till skillnad öknamn. Smeknamn på människor i den förort som jag växte upp i som accepterades till och med av personen som bar det.

1. Bleddar. Elakt egentligen, Bleddar lider nämligen av blödarsjuka.

2. Fat-Mike. Inte så elakt som det låter. Fat-Mike var en muskulös kille som började på min skola i mellanstadiet. Till högstadiet blev han fet. Han fann sig dock i sitt nya nick och tycktes uppskatta sitt nya liv som fet. Sedan flyttade han till en annan förort och började knarka och ägna sig åt inbrott. Kombinationen kriminalitet och knark gjorde så att kilona rasade och Fat-Mike kom senare att bli Smal-Micke.

3. Maskinen. Killen som bär det här nicket är stor och stark, han är väldigt stor och stark. Nästan som en robot, en maskin.

4. J. J är begynnelsebokstaven i denna persons förnamn. Kort men väldigt kärnfullt.

5. Disco. Någon gick förbi utanför dennes fönster för gud vet hur många år sedan och i det fönstret hängde två lampor. Lamporna var av två olika färger. Som ljusshowen på ett tveksamt och fattigt disco.

6. Varma Patrik. Patrik var DJ och som DJ blir det säkert ganska varmt där bakom alla ljus och apparater. Det är då ganska lätt att förstå hur svettpärlor dyker upp på pannan. Patrik tog tyvärr med sig den sistnämnda delen av jobbet hem; Svettpärlorna. Han tycks alltid vara varm.

Snobb på buss

Jag sitter på en buss på väg hem. Vid en busshållplats går en tjej, en ung kvinna på. Hon är säkert mellan 20 och 22 år gammal. Hon är mörkhårig och snygg. Hon är säkert på väg till skolan. Hon är uppklädd och uppträder lite kyligt. Sådär som man ska göra på en buss. Hon sätter sig på sätet framför mig. Ett sånt där säte som är lite nedanför mitt i höjd så jag kan se hur hon tar fram sin mp3-spelare och sätter på sig hörlurarna. Jag ser hur hon hoppar över ett par låtar. Hon är nog närsynt för hon håller mp3-spelare bara nån decimeter ifrån ögonen när hon byter låtar. Hon trycker på play och på en volym som lär höras flera säten bort strömmar Tina Turners hitsingel Simply The Best ut. Jag tänker att jag inte har något som helst till övers för den här tjejen. Jag tycker nästan illa om henne. Mina tankar går fort och enkelspårigt. Jag tänker instinktivt som en hund som tror att ett barn vill leka och springer efter det lilla barnet som bara försöker springa ifrån hunden för att han är rädd för hundar. Jag tänker utan att väga in saker. Jag tänker nu, flera dagar efteråt, att det väl borde vara det här som är snobbism?