Förortnicks

Det här handlar om smeknamn, till skillnad öknamn. Smeknamn på människor i den förort som jag växte upp i som accepterades till och med av personen som bar det.

1. Bleddar. Elakt egentligen, Bleddar lider nämligen av blödarsjuka.

2. Fat-Mike. Inte så elakt som det låter. Fat-Mike var en muskulös kille som började på min skola i mellanstadiet. Till högstadiet blev han fet. Han fann sig dock i sitt nya nick och tycktes uppskatta sitt nya liv som fet. Sedan flyttade han till en annan förort och började knarka och ägna sig åt inbrott. Kombinationen kriminalitet och knark gjorde så att kilona rasade och Fat-Mike kom senare att bli Smal-Micke.

3. Maskinen. Killen som bär det här nicket är stor och stark, han är väldigt stor och stark. Nästan som en robot, en maskin.

4. J. J är begynnelsebokstaven i denna persons förnamn. Kort men väldigt kärnfullt.

5. Disco. Någon gick förbi utanför dennes fönster för gud vet hur många år sedan och i det fönstret hängde två lampor. Lamporna var av två olika färger. Som ljusshowen på ett tveksamt och fattigt disco.

6. Varma Patrik. Patrik var DJ och som DJ blir det säkert ganska varmt där bakom alla ljus och apparater. Det är då ganska lätt att förstå hur svettpärlor dyker upp på pannan. Patrik tog tyvärr med sig den sistnämnda delen av jobbet hem; Svettpärlorna. Han tycks alltid vara varm.