Snobb på buss

Jag sitter på en buss på väg hem. Vid en busshållplats går en tjej, en ung kvinna på. Hon är säkert mellan 20 och 22 år gammal. Hon är mörkhårig och snygg. Hon är säkert på väg till skolan. Hon är uppklädd och uppträder lite kyligt. Sådär som man ska göra på en buss. Hon sätter sig på sätet framför mig. Ett sånt där säte som är lite nedanför mitt i höjd så jag kan se hur hon tar fram sin mp3-spelare och sätter på sig hörlurarna. Jag ser hur hon hoppar över ett par låtar. Hon är nog närsynt för hon håller mp3-spelare bara nån decimeter ifrån ögonen när hon byter låtar. Hon trycker på play och på en volym som lär höras flera säten bort strömmar Tina Turners hitsingel Simply The Best ut. Jag tänker att jag inte har något som helst till övers för den här tjejen. Jag tycker nästan illa om henne. Mina tankar går fort och enkelspårigt. Jag tänker instinktivt som en hund som tror att ett barn vill leka och springer efter det lilla barnet som bara försöker springa ifrån hunden för att han är rädd för hundar. Jag tänker utan att väga in saker. Jag tänker nu, flera dagar efteråt, att det väl borde vara det här som är snobbism?