Tillbaka Till Högstadiet

Min första dag som idrottslärare på högstadiet idag. Jag gick bredvid. Högstadiet är uppenbarligen en värld som jag lyckats förtränga. Och tur är väl det. Jag tänkte punkta upp lite intryck och händelser från dagen.

• Bråk. I fredags hade tre av dom bråkiga eleverna råkat i trubbel med vaktmästaren. Vaktmästaren på idrottsplatsen där lektionerna bedrivs hade tagit ett bestämt strypgrepp på en av eleverna. När jag och min handledare anlände till idrottsplatsen idag möttes vi av dom tre eleverna som bar på ett varsitt baseballträ.
• Damp, adhd, cp, etc., osv. Det är inte för många elever som får bokstavsbetäckningar. Det är för få.
• Alla - och då menar jag menar jag verkligen alla - killar i åttan som stigit in i puberteten bär på en vacker fjunig mustasch.
• Min handledare är en fantastisk kvinna. En järnlady. Hon berättar miljontals anekdoter och pratar med hög och tydlig röst. Det är mycket "... jag har verkligen nått hans/hennes hjärta..." osv.
• Vi har tjejer och killar som går i samma klass som det skiljer en halvmeter i längd på. Det är fantastiskt att titta upp mot en tvåmeterspojke med lång, tanig kropp och sen höra hur hans röst inte riktigt motsvarar förväntningarna. Han låter som Musse Pigg.
• Samma skämt funkar fortfarande på högstadiet som funkade när jag gick där. Vill man spexa drar man upp shortsen ett par decimeter för högt eller så springer man lite tokigt.
• Tjejer och killar bråkar fortfarande med varann i ett försexuellt, pre-flirtande syfte. Spruta vatten på varandra är populärast. Troligen ett sorts förstadium till gymnasiets wet-t-shirt-competitions.