Igår såg jag äntligen Little Miss Sunshine. Det var ta mig fan den bästa Roadmovien jag sett på superlänge. Den var så fin. Inatt, efter att jag hade sett klart den, tänkte jag att det var den bästa filmen som jag hade sett. Ett kort ögonblick, men ändå, tänkte jag, är det ju så det det ska kännas. Eller så är det bara jag som blir överdrivet exalterad över att för en gångs skull ha sett en film som är över medel. Det var längesen nu.
Anyway, jag gillar det tragikomiska och stillsamma skimret som låg över filmen. Jag gillar användandet av musiken. Det kändes som om alla scener var där av en anledning.
Kvart i tre inatt ska jag möta upp min Örebroman som ska fira midsommar med oss. Det kommer vara pissigt väder imorrn, men är det en dag då man gärna blir våt så är det midsommar. Jag gillar midsommar. Flera av mina bästa minnen och roligaste dagar är från midsommar. För att jag ska lyckas hålla mig vaken tills mannen från Örebro anländer så hade jag tänkt att göra massa kluriga listor inatt. Så ja, det kommer ju bli asbra.
2 comments:
Visst är filmen bra! Många härliga personligheter inom en och samma familj... Måste nog hyra den en gång till..:)
ÅH! Den är helt fantastisk! Älskar särskilt liltjejens kläder :)
Post a Comment